träna med glädje
Det är mycket som snurrar, framtiden och drömmar. Skulle vilja vara en sån (som min man) som kan pausa sånt här, som kan se sakligt på det hela utan en massa känslor och ångest. Jaja, tur jag har honom!
Det har blivit en hel del promenerande de sista dagarna, så skönt! Dock inte kvällstid eller i skogen. Usch den där näraälgupplevelsen får fortfarande hjärtat att slå lite fortare. Näää det dröjer nog innan jag går där igen på kvällstid.
Men jag och lillebror har packat på oss kläder och gått för att hämta storebror på dagis på eftermiddagarna. Det är verkligen ett rejält träningspass att gå med en vagn i frysen snöslask. Sätt sen på en småbröder och ställ en 16kilo tung storebror på den brädan så får du dig ett redigt träningspass! Skönt! Kroppen värker om kvällarna, men det ser jag som positivt. När det inte längre gör ont måste jag förändra!
Men jag måste säga att när bröderna skrattar och busar med varandra så kändes det inte längre lika tungt. Är det detta man menar när man säger att träna med glädje?!
Hur gör ni andra mammor med fler än ett barn? Hur får ni ihop livspusslet och samtidigt får tid över till att träna?
Stegen kändes mindre tunga när bröderna skrattar hjärtligt åt och med varandra