fast i dimman
Igår trodde jag vändningen va här ändå. Lillebror var pigg efter en hemsk dag med feber, storebror däremot hade hög feber (för att vara han) och låg utslagen på soffan eller i vår säng med en filt och frös hela dan. Stackarn. Men hoppet fanns ju där att idag skulle det vara över. Men icke. Han har sovit oroligt hela natten och vaknade med feber. Lillebror likadant. Nu ligger vi alla tre i stora sängen och halvsover. Lillebror i min famn (den enda accepterade platsen att sova på idag tydligen) och storebror på pappas kudde med pappas täcke.
Men så här efter fyra dagar instängd börjar jag längta ut. Jag fantiserar om promenader, till och med om löparrundor, jag som inte löper annat än efter barnen... Måste nog inofficiellt erkänna att de små hulliganerna smittat mig. Näsan rinner och halsen kliar. Men mer än så tänker jag icke gå med på! Och hör sen.
Till.lunch kommer svärmor och löser va mig en stund så jag kan ta mig en promenad till apoteket, ska även passa på och ta en lunch dejt med mannen...och hans arbetskamrat ;-)
Det här var innan febern bröt ut...Det är lite andra miner numer
Nu ska jag pröva lyckan och lägga ner lillebror i hans säng så jag kan krama om storebror en stund.
För er som undrar...näää det blirninhet kalas för storebror imorrn. Så surt, supersurt!