Sakta men säkert...
Världens godaste lår!
Finns inget jag ogillar så mycket som mina lår...min mage...mina hakor...mina överarmar så här efter graviditeten. Men samtidigt finns det nästan inget jag älskar så mycket som just dessa tjocka, fladdriga kroppsdelar hos lillebror. Så motsägelsefullt egentligen. Men att han är sådär överflödigt tjock är ju helt underbart!
Men jag tar tag i mitt eget överflöd sakta men...osäkert. Vill bara tuta och köra men har av någon anledning svårt att lägga i rättt växel. Men som sagt...sakta men säkert. Imorrn blir det ett flex-pass med Friskis & Svettis. Sen SKA jag läsa den där träningsboken jag köpte under graviditeten då jag va så sugen på att träna. Det va innan ammningshormonerna och det fruktansvärda sötsuget slog till. Men jag ska kämpa mig igenom den här dimman och komma ut på andra sidan.
Nån som har nåt tips på hur man gör?
Nu skandal o alla fall lägga huvudet på kudden och försöka sova lite innan lillebror vaknar igen och vill ha mat. Var tredje timme är tydligen det nya...dygnet runt.
God natt!