En vecka...
Nu har amningen kommit igång och vi börjar få en slags rutin med det hela och lära känna varandra.
Han är så snäll! Skriker nästan bara när han blir kall (blöjbyte, klädbyte mm), äter med jämna mellanrum och sover mest.
Idag somnade han när jag badade honom. Första badet skrek han sig igenom så jag va faktiskt lite nervös. Men icke då. Han somnade med en gång och vaknade först när jag lyfte upp honom, för att han blev kall då. Då ropade storebror uppe från sin säng och undrade vad vi sysslade med. Så stolt över min stora lilleman som vill tand om och beskydda sin lillebror.
En avslappnad livsnjutare
Med mig har det varit sådär...fick så ont i magen att vi häromdagen åkte tillbaka till bb för att kolla upp det. De hittade inget konstigt så vi fick åka hen igen. Men med värktabletter så går det bra nu, hoppas bara det försvinner helt snart. För övrigt mår jag toppen! Ja..om man räknar bort att hormonella dippar som helt utan förvarning slår undan fötterna. Men jag har en fantastisk man som hjälper mig tillbaka till balans och verklighet.
För att fördriva lite tid samt umgås spelas sällskapsspel av olika slag
Nu har mina föräldrar varit här ett par dagar men for hem tidigare idag. Så nu är vi ensamma igen. Det känns så konstigt, fast skönt samtidigt.
Tyvärr har storebror för andra dagen denna vecka haft feber och varit hängning. Så tråkigt och man känner sig så maktlös. Vill bara att vi alla ska få nå bra och kunna njuta av tillvaron!
Oj nu har lillebror visst ätit klart här. Det betyder att jag får somna om!
Godnatt (lr kanske egentligen god morgon med tanke på att klockan är 04.30!!)