Det här med att vara gravid...

Vågar knappt yttra det men jag är så trött på detta tillstånd. Att alltid vara trött, andfådd, öm, klumpig och hormonell. Fram till inatt i alla fall...trodde nästan bebisen var på väg och jag kände att nej inte riktigt nu. Det är väl de där hormonerna som gör att man inte riktigt är överens med sig själv. 

Annat jag är trött på:
- blickarna som ååååar och tycker synd om. 
- kommentarer som "ja fast du är ju bara gravid, inte sjuk". Det är jag väldigt medveten om men efter nästan åtta månader med den ena infektionen efter den andra och de flesta gravidbekymmer så känns det som en enda stor sjukdom, låt mig tycka det!
- att känna att jag inte hinner med, inte orkar med. 

Men annars så är det bra nu! Har inte haft en infektion på nästan tre veckor utan "bara" fogarna, sammandragningar och trötthet. Men snart är h*n här! Tänka sig. Jag hade börjat tänka tankar att jag nog inte skulle bli/vara gravid en gång till...men Gud hade andra tankar, tankar jag inte vågade önska ens. 


Snart är bulan borta...







Kommentera här: