Ibland känner man sig välldans priviligierad ändå. Efter att ha lyssnat på Elise nu i helgen så är det just så jag känner. Vilket liv hon levt...OCH lever idag. Hon står verkligen helt och fullt till Guds förfogande på ett sätt som jag önskar jag gjorde...eller vågade göra. Vilken inspiration!
Lillemannen lyssnade väl inte så värst på vad hon hade att säga. Han var upptagen med att samtala "farbror O" och flörta med tjejerna. Ja en del lever enkla liv ;)
Nu ligger vi här i vår stora säng...han drar djupare och djupare andetag...snaaaart sover han. Kanske kan smyga mig ner för trappan snart...
