om Eli kunde prata...
...skulle han nog säga AJ AJ AJ!!! mest hela tiden. Men nu syns två små vita prickar i munnen på honom så det ger sig nog. Hoppas jag!
För det här gnället och skrikandet får mina öron att blöda. Men mest gör det nog ändå ont i hjärtat när har så ont att han blir otröstlig. Men nu sover han och det är skönt, både att han somnar och blir tyst men även för hans skull att han kan slappna av lite. Så här på eftermiddagarna somnar han ofta i min famn totalt utslagen och avslappnad. Men så fort jag ens funderar på att lägga honom i vagnen så vaknar han och blir ledsen...så snart vaknar han nog igen och då är det dags för gröt och sen sova igen.
Sen hoppas vi att pappan i huset kommer hem. Jag längtar...
